Jag är jävligt irriterad!

Jag har lärt mig en dyr läxa. Jag ska köra mitt race och träna mig på att bli superego!

När jag planerade min resa till Thailand och betalat för boendet låg flygpriserna till Bangkok på 6.500. Mitt resesällskap ville vänta med att lämna in sin semesteransökan och ta en dag då chefen var på bra humör…Dessutom förlitade vi oss på en "manisk" Thailändare.

Han fick klartecken för två veckor sedan och nu är flygpriserna de dubbla om vi ska åka som planerat. Jag skulle ignorerat Thailändarens råd. Bokat en EGEN biljett i höstas och låtit resesällskapet boka sin senare.

Kattvakten blev utan bostad och tog hela två månader på sig för att bestämma sig för om hon skulle bo här o ta hand om katterna eller inte… Trögnisse... Skulle ha kört mitt race o resonerat som min son brukar göra ; ”det ordnar sig”. Det brukar ju faktiskt göra det.

Resan till Koh Samui tar 3 dygn om man ska ta det billigaste alternativet. Får tillbringa en heldag i Dubai! Vem fan vill vara en hel dag på Dubais flygplats bland alla självmordsterrorister… Bättre med Peking tror jag…

Vi får se vad det blir för alternativ.
Alla min tre alternativ för utresa i januari tar 3 dagar. Antingen en hel natt och hel dag i Paris av alla jävla ställen (Hatar Paris- har varit där en gång (weekend) med FEL resesällskap - och jag fick hemlängtan! ). En dag på Pekings flygplats eller Dubai?

När jag väl är framme i Bangkok återstår en 12 timmars bussresa som det är förköp till på plats o som brukar vara full... Trevligt! (cynism). Priserna ligger nu mellan 9000-13000 till Bankok. Att resa till ön Koh Samui går på 15.000

Åker jag den 1 februari så reser jag direkt till ön för 9.000 kr alt till Bangkok för 6.500 kr
Det är mitt eget fel att jag inte körde mitt eget race o det är lätt att ha M o P som syndabockar i detta sammanhang – å den där Thailändaren fick mig på villovägar. Han är så jobbig ibland med sina tips och råd...

Min fysiska o psykiska hälsa hänger nämligen på denna resa men jag tror inte att de som står mig närmast fattat allvaret i det hela i och med att de inte kan begripa vidden av min sjukdom. Inget man kanske kan förvänta sig. Det är få som förstår hur det är. Min väninna Stina som har MS – förstår! Jag tror att det bara är de som har neurologiska sjukdomar som förstår varandra!!!