onsdag 9 december 2009

Vem ska man fira jul med och var?


En del familjer(släkten) fungerar bra ihop och de kan tillbringa julen tillsammans - med hänsyn till barn och barnbarn – men det finns en del som inte fungerar och det tycker jag är tragiskt!

När min son var 3 år skulle jag, hans lillasyster och jag fira jul med min mamma, hennes sambo och med min bror. När vi var hos min mamma på julaftons förmiddag sa min son
- Ska ”Offa” (läs morfar) fira jul ensam han?

Mamma tänkte till, och med kärlek till de två barnbarn hon då hade, bjöd hon in sin fd man (min pappa) på julafton.
När min släkt firar jul tillsammans så är det en självklarhet att både min mamma o pappa (med sina respektive) firar jul med oss barn och barnbarn. En del bär på ett sånt hat mot sitt/sina X att de inte kan umgås med varandra trots att dom vet att både barn och barnbarn vill fira jul med dem båda.

Jag har firat julen med mitt X några gånger och det har vi gjort för våra barns skull och det tror jag att de uppskattar än idag att vi har satte kärleken till våra barn i främsta rummet och la undan våra egna känslor och intriger. Fler borde göra det! Jag har firat jul med människor jag inte älskat men som jag fått lära mig att ta hänsyn till. Livet är så (om man ska vara socialt fungerande i alla sammanhang).

Varför kan inte människor agera som vuxna människor och visa sina barn och barnbarn kärlek? Varför väger hatet mer än kärleken till barn och barnbarn?
Min släkt fungerade bra - men efter det att min bror skaffat familj och separerat så ville inte mamman till hans barnen o fästmön fira jul tillsammans. Trist. HON (min mamma) välja mellan de två kvinnorna...

En kompis till mig firar inte längre jul med sina barn o barnbarn efter sin skilsmässa. Vederbörande blir inte ens inbjuden till julfirandet! men han säger att han ändå inte vill fira jul i samma rum som sitt X. Tror att sånt kan vara ett socialt arv. Man lär av sina egna föräldrar och deras destruktiva mönster.

Hat förgör och skapar ingen bra och kärleksfull relation till barn och barnbarn! OCH - vad är det man egentligen överför för beteende, tankar o känslor till sina barn och barnbarn…

Jag tycker det hela är tragisk men samtidigt gör det mig förbannad att människor kan vara så hatiska, jävliga o egoistiska.

Jag tror att vi som är socionomer, psykologer eller terapeuter reagerar extra starkt på detta eftersom vi VET de långsiktliga konsekvenserna.

När man är vuxen – sisådär 30-40 år – så börjar man i allmänhet att fundera på sin barndoms julaftnar och sina barns jular… Det förflutna kommer alltid ikapp en - bland med dåligt samvete som följd - och en del saker kan man inte reparera i efterhand.

God Jul

3 kommentarer:

  1. Julen är en svår högtid, allt ska vara så perfekt, alla ska vara glada och granen står så grön och grann i stugan. Jag har ingen erfarenhet av skilsmässor i min släkt, men har en man vars syskon inte pratar med varann. Det är jättejobbigt, särskilt kring jul, för jag vill ju att mina barn ska kunna träffa och umgås med sina kusiner på sin pappas sida också. Han har fyra syskon, men bara två som han träffar och umgås med under normala förhållanden. Det är sorgligt, vad jag förstår är det deras uppväxt som präglat dem och som gjort att avundsjuka och missunnsamhet nu gjort att de inte ens pratar med varandra. Hans mamma och pappa är skilda, ingen av dem är särskilt intresserade av varken barn eller barnbarn. Min man låtsas som han inte bryr sig, men det vet jag att han gör.

    SvaraRadera
  2. Roligt att höra att ni har en god sammanhållning i ditt släktled. Din man säger att han "inte bryr sig" - men jag tror som du. Klart att han innerst inne är ledsen över att hans föräldrar inte är så noga med sina barn och barnbarn. För att inte bli ÖPPET sårbar är det ett "skydd" att säga "jag bryr mig inte". Eller vad tror du Maud? (eller andra läsare)?

    SvaraRadera
  3. avskaffa julen! det är ändå bara krämare som vill ha den!
    när vi ändå är igång så tycker jag att vi kan avskaffa monarkin, riv slottet och bygg ett fräscht parkeringshus! kungen och tomten skickar vi till arbetsförmedlingen där de hör hemma och kan få lära sig veta hut!

    SvaraRadera